Bloody Sunday

Såg just "28 weeks later". Galet snyggt foto! Och temat är något som sätter fart på min tacksamhet. Som vanligt ska jag hålla slöjningsfaktorn på ett minimum, men jag kan säga att filmen har sina blodiga stunder. Och det är min rubrik. Känslig på äldre dar? Som förvirrad tonåring var det inga problem att mata sönder skallen med splatter och skräck. Så jag tackar för utvecklingen för jag mådde INTE bra som tonåring. Har dock aldrig vart nåt hardcore fan av horror/splatter/slash/gore men visst, jag kollade. "Event Horizon", Paul W S Andersons enda ljusglimt, är fortfarande en intern kanonrulle. Och jag, som så många andra, diskuterade sanningshalten i filmer som "Cannibal Holocaust" på rasterna. Tänk om det var en (snuff-movie)...sjukt! Men nu spottas det ut "Hostels" och "The hills have eyes" och "Saws" och jag känner bara, nej! Ingen ork, ingen lust, ingen gnaist...inget. Har blivit ombedd att se "Switchblade Romance" men jag tror jag avstår. Idag matar jag hellre min lilla skalle med vackra saker. Med skönhet. Vill jag bli skrämd, då söker jag på annat håll.

Magin i film

Jag söker magi. När jag såg "Le Fabuleux Destin d'Amélie Poulain" första gången fick jag den känslan. Magi. Så levande lätt och avlastande! Bara inspiration. Denna känsla har infunnit sig på fler filmer men det är rätt sällsynt. Musik, bild, skådespel, regi.... Hur kan det vara så svårt att skapa den där känslan? Jag har nog inte botaniserat tillräckligt bland Klassikerna än. Ska jobba på det. Ville skriva en spegling på mitt förra inlägg som kunde låta lite bittert. Folk (även jag) gnäller och klagar utan att ta fram vad som är positivt. Vill inte vara en "sån". Klaga inte, gör!! Jag gillar vackra saker och skönhet är relativ. Det sista jag antagligen skulle vilja bli på denna gröna jord är.... recencent.

Så sjukt less...

...på "tuffis" filmer. Smokin aces, Crank, Lucky number sleVin och annat hypat crap. "Men det är ju de coolaste filmerna typ; ever!" säger nån. Jag säger att det är fjollfilmer skapade av regissörer med Tarantino/Fincher komplex. Det finns inget i filmerna förutom: Nu ska vi skapa en så Coooool film som möjligt med konstiga vändningar och knasiga gangsters. Dialogen ska vara sådär "häfftig" och "fräsig". Och vi ska vara så jätte kontroversiella för det är ballt. Det finns ingen som helst substans. Bara yta. Nog nu om det, var bara tvungen att få ur mig något i detta ämne som jag irriterat mig på länge. Jag kanske är ensam i det här men då får de va så.